Efter sommaren då jag mer eller mindre helt tagit en paus
från aktivitet på sociala medier har jag funderat mycket över mitt eget
användande av framför allt Facebook. Jag har funnits på Facebook i drygt åtta
år nu, och tyckt det var en trevlig ”mötesplats”, ett sätt att hålla kontakt
med människor, både de man träffar i sin vardag men även andra som man inte
träffar lika ofta.
Den senaste tiden har jag börjat fundera över hur Facebook
används, och kommit fram till att jag från och med nu kommer att förändra mitt
eget användande av Facebook.
Jag har sett Facebook just som en mötesplats, som ett sätt
att dela med sig av sin vardag och få ta del av sina vänners vardag, det är
självklart upp till var och en att välja vad han eller hon vill publicera och
lägga ut, men jag tycker mig se en trend den senaste tiden som jag inte är så
förtjust i.
Jag ser oerhört sällan negativa eller nedslående
statusuppdateringar på Facebook numer, och de som förekommer är i princip
endast länkar till artiklar. Människor verkar helt enkelt inte vilja dela med
sig av det negativa i sina liv – något jag till viss del kan förstå. Men jag
ser också en trend i att när en status upplevs som negativ får den inte mycket
respons, eller ingen alls, medan de positiva uppdateringarna får mängder av respons. Jag skrev
för ett tag sedan ett blogginlägg som hette ”Lyckodrogen” (i en annan blogg) som handlade om hur
viktigt det är för oss att visa upp att vi är lyckliga och framgångsrika, och
det är kanske den trenden jag ser på Facebook också.
Självklart är det, som jag redan nämnt, upp till var och en
vad man vill dela med sig utav på Facebook, och jag förstår att det är roligare
att dela med sig av bra och positiva saker än av dåliga och negativa – likaså
är det förstås roligare att ge respons på positiva uppdateringar! Men bilden
man ser blir väldigt märklig. Det skapas en samhällelig bild där alla är
lyckliga, där allt man ser av människors liv är deras fantastiska familj med
underbara barn och gulliga husdjur, deras oerhörda resor och nya välavlönade
jobb och underbara minnen och tillbakablickar …
Jag vill inte gå ut som ”Miss Negativity” och missunna någon
deras lycka – men är andras liv verkligen såna? Mitt liv är inte sånt. Långt
därifrån. Jag har positiva saker som händer i mitt liv, absolut, och jag har
positiva tillbakablickar och minnen också, men mycket i mitt liv är tungt och
kämpigt och arbetsamt och negativt. Borde det inte vara okej för mig att dela
med mig av det också? Inte för att fiska efter sympatier eller få höra
”Stackars dig!” – det hjälper ingen! – men just för att även det är en del av
mitt liv … Men delar man den typen av uppdateringar får man i princip ingen
respons, och det finns någon slags underförstådd åsikt om att man då är
”besvärlig” och ”gnällig”, till skillnad från när man delar positiva nyheter.
Det är säkert väldigt olika hur man ser på detta med sociala
medier, vad det egentligen är för något och hur det ska användas, och detta är
bara mina egna, personliga reflektioner, men just dessa reflektioner har fått mig att fatta ett beslut angående mitt
eget Facebook-användande.
Jag tycker mycket om Instagram då foto och bilder är ett
stort intresse hos mig, och jag är – åtminstone när jag är hemma i min egen
vardag – tämligen aktiv på Instagram. Jag har ett flertal vänner på Facebook
som inte har Instagram och jag tänker framöver endast använda Facebook till att
dela mina bilder – gamla som nya. Jag kommer att försöka att vara ganska noga
med att skriva var och när bilder är tagna, och vissa album kommer onekligen ge
mina vänner en typ av statusuppdatering, då de kommer att visa på om jag har jag
gjort någon utflykt eller resa. Men jag kommer inte att lägga upp endast statusuppdateringar
framöver, för där jag befinner mig i mitt liv just nu ger det inte mycket.
Istället
kommer jag alltså att lägga upp bilder i olika album. Jag blir
jätteglad om mina vänner vill gilla och/eller kommentera mina bilder, och man
får hemskt gärna skriva till mig på Facebook, antingen på min sida eller via
direktmeddelande på Messenger, och jag kommer förmodligen att interagera med
mina vänner, skriva kommentarer o.s.v. Men jag kommer inte att uppdatera min
status på Facebook framöver – jag känner att jag inte kan falla in i den här
”allt-är-bra”-mentaliteten som jag upplever finns på Facebook nu, och då finns
det ingen anledning för mig att uppdatera där heller.
Jag kommer förutom foton förmodligen också länka till min
blogg då jag uppdaterar den, i alla fall till vissa inlägg.
